Vad är kunskap?

En diskussion om praktisk och teoretisk kunskap

författare Bernt Gustavsson

 

Gustavssons bok utgår från att människan alltid genom har strävat efter kunskap för att kunna överleva och för att kunna skapa sig ett bättre liv både individuellt och kollektivt. Han refererar till Aristoteles som delade in kunskap i 

- förbundet med det reflekterande och undersökandet livet./episteme

Episteme är då beteckningen för vetandet, den säkra kunskap som skiljer sig från att ha en åsikt eller att tro något. Vi kan översätta episteme med vetenskaplig- teoretisk kunskap. Den är till för att beskriva och förklara hur världen, naturen, samhället och människan är uppbyggda och fungerar.

- för hantverkaren är det skickligheten som står i centrum / techne den kunskap som är förenad med hantverk och i förlängningen alla verksamheter som sysslar med tillverkning, framställning och skapande. Vi kan översätta den formen av kunskap med kunnandet, eller praktisk-produktiv kunskap. Aristoteles gör alltså en uppdelning mellan hur vi betraktar världen och vad vi gör i den, det vi kallar teori och praktik. Praktik innebär här allt sådant som vi gör för attframställa något. Den produkt vi framställer är då resultatet av de handlingar vi utfört och det vi gjort har varit medel för att framställa det färdiga resultatet. Tillverkar jag en stol är ändamålet med stolen att ha något att sitta på, medan själva  tillverkningen av den har varit medlen för att åstadkomma den.

- för det etiska och politiska livet är det klokheten / fronesis Den andra uppdelning han kommer till, är att skilja mellan två slag av handlingar, ett som är ett medel för något annat och ett andra som innefattar ett syfte och ändamål. De handlingar som har sitt syfte inbyggt i sig är till sin natur etiska, sociala och politiska. Den form av kunskap som är förbunden med det mellanmänskliga är fronesis, klokheten, praktiskklokhet.

Det inom parentes visar Aristoteles inflytande i modern tid i 1992 års läroplans fyra F.

 

Vilken kunskap är mest betydelsefull idag? Datoriseringen och kunskapens ökande ekonomiska betydelse gav upphov till talet om en övergång från industri- till kunskapssamhälle. Men vilken kunskap som var mest betydelsefull blev en omdiskuterad fråga. Vetenskaplig och teoretisk kunskap var väletablerad och hade utvecklats på olika sätt, både i naturvetenskap och samhällsvetenskap.

Men vad hände med kunskapen i datoriseringens kölvatten? 

Är det så att kunskap endast sitter i huvudet, sitter den inte även i traditioner och i människans kropp? Kunskapsbegreppet - 1992 års läroplan, i vilken de s k fyra F etableras, som står för fakta, förståelse, förtrogenhet ochfärdighet. Det är ett försök att vidga kunskapsbegreppet inom skolans ramar i relation till vad som händer i det samhälle i vilket kunskapen får allt större betydelse.

Det föreligger en skillnad mellan information och kunskap. Informationen strömmar över oss, men kunskap bärs av människor som tolkat och förstått det de tagit till sig.

Den s k aristoteliska etik varur förståelsen av den praktiska klokheten kommer, bygger på det grundläggande synsättet att människan blir den hon är i den sociala gemenskap hon lever. De värden och normer vi håller oss med är rotade i samhällsgemenskapen och grundläggs genom de vanor vi utvecklar. Dessa vanor, seder och traditioner behöver reflekteras för att vi inte ska ta det vi växt upp i som allför givet. Den kritiska reflektionen över de traditioner vi är inställda i blir en central del av en meningsfull utbildning.

Utilitarismen ser de nyttiga konsekvenserna av vårt handlande och lyckan liktydig med lusten. Till skillnad från det är lycka här att fåmöjligheten att utveckla sina möjligheter. Ett gott samhälle är det som öppnar för möjligheter, både för människors utvecklingoch en rikedom för hur vi kan tolka och förstå vår tillvaro.

Regeletiken ser allmänt giltiga regler för vårt handlande som riktgivare för vad som är rätt och gott. Till skillnad från det utgörs:

den praktiska klokheten av bedömningar av hur vi ska handla i konkreta situationer. Det går i de flesta fall i livet inte att enbart följa givna regler, vi måste använda vårt goda omdöme för att kunna avgöra hur vi ska göra. Det kräver i sin tur förmågan till lyhördhet, öppenhet och känslighet inför det viska göra.

I en god utbildning finns dessa tre former av kunskap representerade i en väl avvägd balans;

står inte i motsättning till varandra.

 

Olika former av kunskap deras ställning och deras legitimitet i samhället är därför också en fråga om makt. De praktiska formerna av kunskap har länge haft en underordnad ställning och det har skett en tilltagande fokusering på teoretisk kunskap, som lämnar både människor och central kunskap efter sig. Det är en central uppgift för skola och utbildning att ge dessa kunskaper en förbättrad ställning.

Ewa: Så sker ju inom gymnasieskolan nu när det finns lärlingsutbildningar.

 

Första gången som kunskapsbegreppet nämns särskilt är i 1980 års läroplan. Här införs ett aktivt kunskapsbegrepp som utgår från ”att människor är aktiva och kunskapsbyggande till sin natur”. Detta har sin bakgrund i den pedagogiska progressivismens uppsving under 1970-talet, vilken lägger större tonvikt vid eleven och dennes motivation, intresse och aktivitet än den traditionella förmedlingspedagogiken.

I 1992 års läroplanskommitté, Skola för bildning, vidgas och problematiseras för första gången begreppet kunskap. Här görs en åtskillnad mellan fyra olika former av kunskap.

• faktakunskap som information, regler och konventioner, utan åtskillnad mellan ytlig och djup kunskap eller mellan olika sätt att förstå samma fenomen.

• förståelsekunskap som i motsats till fakta sägs ha kvalitativ karaktär, att förstå är att uppfatta meningen eller innebörden i ett fenomen.

• färdighetskunskap som att vi vet hur något ska göras och kan genomföra det.

• förtrogenhetskunskap som bakgrundskunskap eller kunskapens tysta dimension i en kunskap som är förenad med sinnliga upplevelser och som kommer till uttryck i bedömningar.

 

i början av 1980-talet

Skola för bildning ses som en motvikt mot och ett alternativ till den ekonomisering som skett av kunskapen, från mitten av 1980-talet och i allt större utsträckning under 1990-talet. Teorin om utbildning som investering i humant kapital lanserades inom nationalekonomin under 1960-talet. Utbildning, som tidigare betraktats som konsumtion, kom nu att ses som en produktiv investering, både för människan och samhället. 1971, alltså samtidigt som chipset uppfanns i datorerna, lanserades kunskap som en allt viktigare faktor för produktionen. De tidigare klassiska produktionsfaktorerna

Detta kan avläsas i beräkningar av andelen värde i olika produkter, som material, arbete och kunskap. Om vi tex jämför en mobiltelefon med en stol kan vi se att andelen investerad kunskap är betydligt högre i mobiltelefonen.

Detta har medfört att utbildningens ekonomiska betydelse har ökat och humankapitalets begrepp och språk har blivit ledande i den politiska retoriken om skola och utbildning.

Vad menas med kunskap och vilken kunskap ska premieras? Att framhäva kunskapensom det primära i skolans verksamhet kan framstå som en tautologi, eftersom det är därför vi har något som kallas skolor. Att en skola kallar sig ”kunskapsskola” är alltså tårta påtårta. Men vad menas. Att framhäva en sak är ofta detsamma som att tala mot något annat.

De olika ståndpunkterna och deras förhållande till varandra i ett historiskt perspektiv. Motsättningen bottnar i skillnaden mellan ett förmedlingspedagogiskt och ett progressivistiskt synsätt på skolans verksamhet.

Förmedlingspedagogiska synsättet, vars företrädare ser kunskapen som given av vetenskapen och inbyggd i det kulturellaarvet. Den är inbyggd i ”skolans grammatik” och som man säger, ”sitter i väggarna”. Någon har kallat den kunskapssyn som ligger i den traditionen för ”kunskap som paket”. Fakta betraktas som objektivt givna, färdiga att lära in, för att kunna avlägga kunskap om dem på provet.

Den pedagogiska progressivismen.Här förläggs tyngdpunkten vid elevens motivation och intresse, i syfte att kunna sätta igång processer av kunskap och lärande. Det subjektiva, i form av egen erfarenhet, tolkning och förståelse får här ett större utrymme. Även behovet av att se kunskapen i ett sammanhang betonas starkare. Kritiken mot detta synsätt och de experiment som gjorts, har varit att man sysslar för mycket med det egna, det näraliggande och redan kända.

Inspirationskällor främst i

Det gemensamma är:

Den svenska formen av progressivism

 

Under 1990-talet har å andra sidan

2000-talet motsättningen mellan förmedlingspedagogik och progressivsm gäller fortfarande

 

Filosofi och forskning står ständigt i ett nära förhållande till varandra, eftersom de teorier och metoder man väljer att arbeta med alltid har olika filosofiska utgångspunkter.

Det finns en svårighet att möta och förstå varandra beroende på olika bakgrunder, självuppfattningar och syften. Men med

Det ligger i forskningens specialisering och inriktning mot ett smalt område, att man får svårt att ta till sig andra perspektiv än det som gäller just inom det egna området. Det ställer problemet om att vara orienterad mot det allmänna, både som medborgare och människa, som en motvikt mot det alltför specialiserade.

 

Kunskap och kunskapssamhälle Om det nu är sant att vi lever i ett samhälle som i tilltagande utsträckning präglas av kunskap, information och utbildning,

1971

1980-talet

Vad skulle då ett demokratiskt kunskapssamhälle kunna innebära?

1990-talet

Ett rikt kunskapssamhälle måste vara ett samhälle där allas kunskaper tas tillvara på ett optimalt sätt. Det skulle betyda att olika former av kunskap är förenade med olika verksamheter.

Ett demokratiskt kunskapssamhälle skulle kunna bygga på

Kunskapssamhälle

Om man jämför en mobil med en stol har mobilen ett högre kunskapsvärde i form av investerad kunskap, medan stolen har ett högre värde när det gäller material och arbete.

Informationstekniken har inneburit en sammanblandning av information och kunskap. Det är många som i olika skeden av teknikens utveckling trott att det går att ersätta läraren med tekniska hjälpmedel. Detta antagande visar sig oftast felaktigt. I slutet av 1960-talet med den sk undervisningsteknologin, var det många som trodde att uppställda tv-apparater skulle ersätta läraren. Men detta visar sig stå i motsättning till andra pedagogiska principer som det demokratiska inflytandet över innehåll och arbetsformer, den aktivitet som inlärning förutsätter och dialogens, samtalets betydelse för lärandet.

I förhållande till massmedia har kunskap diskuterats med fokus på informationsmängd och ”brus”. Sedan lång tid tillbaka har det funnits talesmän för att skolan måste utgöra en motvikt mot massmedias makt över våra sinnen och att uppgiften att upprätta en kritisk motinstans med hjälp av skolan. En term som har använts är ”infotainment”, att information i massmedia också ska ha och i tilltagande utsträckning också får ett ökat underhållningsvärde. Det blir på det sättet svårt att skilja mellan vad som är trovärdig kunskap och vad som är ett uttryck för ett partsintresse. Vilken blir skillnaden mellan saklig upplysning och reklam, djupgående insikter och förtäckta fördomar.

Är medias roll är att tillverka en trend eller en opinion i någon makts intresse, ett företags, en regerings eller annan påtryckningsgrupp och sedan föra ut det som en föregiven sanning?

 

Edward Said, författare av många insiktsfulla böcker och professor i litteraturvetenskap, menar liksom många andra, att det blir en central uppgift att i utbildningar uppöva den kritiska förmågan. Kritisk förmåga förutsätter att man har något att jämföra de budskap som produceras med något annat. Men även att med fantasins hjälp kunna genomskåda och tänka sig hur det skulle kunna vara på annat sätt än det som förespeglas oss, eller det som makten vill få oss att tro.

Dessa fyra områden flyter in och påverkar varandra.

 

Mål- och resultatstyrning Det kännetecknande för kunskapens utveckling i relation till skolans förändring är  en allt ökande målinriktning.

Formellt och informellt lärande.

Formalisering kunskaper som människor inhämtat utanför skolan ska kunna valideras, dvs visas ha ett formellt värde.

En risk och en otillräcklighet i den utvecklingen är att det finns kunskap som är svår att formalisera. Stora delar av det som med en samlingsbeteckning kan kallas estetisk kunskap faller utanför ett sådant mönster, eller tvingas in på andra villkor än de som är produktiva i förhållande till verksamheten.

Är det någon skillnad mellan att vara välinformerad och att besitta kunskap?

 

Ellen Key, som angående bildning yttrade att det är ”vad som finns kvar när vi glömt det vi lärt”. Med det menade hon att

information skiljer sig från kunskap

 

”Kunskap är makt”. Från början avser det

Under industrialismens och demokratins framväxt kom uttryckets betydelse att förskjutas till

Under den efterindustriella epoken har uttrycket fått

Eftersom vetenskapen, expertkunskapen, utövar ett stort inflytande över våra liv kommer våra vardagliga uppfattningar i väsentliga frågor att degraderas och vi blir allt mer beroende av vetenskapens uttalanden för att veta hur vi ska göra. Å andra sidan kan uppövandet av kritisk förmåga vara ett medel att genomskåda givna sanningar och bilda sig en egen uppfattning.

Kunskap och etik

I vetenskapen är vissa etiska regler inskrivna man måste följa som forskare. Men samtidigt ska vetenskapen vara fri från värdemässiga ställningstaganden.

I den praktiska klokheten, är värdet inbyggt eftersom det bygger på ett syfte och ett ändamål, nämligen att öka människans välbefinnande och söka efter svar på vad som kan utgöra ett gott samhälle och vad som kan vara kännetecknande för ett gott liv.

Konsekvensetiken, en annan uppfattning om etik där det är följderna av våra handlingar som avgör deras moraliska halt. Då gäller det att göra bedömningar huruvida viss kunskap kommer att öka lyckan och minska lidandet i världen.

Plikt-eller regeletik,som utgår från allmänna regler eller normer för ett moraliskt riktigt handlande. En sådan regel är att handla så att man kan ”upphöja sitt handlande till allmän lag”.

Dygdetik, den etik som ligger i anslutning till den praktiska klokheten. Den utgår från de vanor, seder och bruk som har utvecklats i samhället och blivit tradition. Etik går då ut på att reflektera våra vanor.

Kunskap och demokrati Under större delen av skolsystemets historia har utbildning och kunskap varit till för en elit, medan folket i gemen har fått nöja sig med ”katekes och disciplin”.

Fortfarande är rekryteringen till högre utbildning knuten till klass och social härkomst, men även kön och etnicitet är kategorier för underordning i utbildningssystemet. Strävan efter att demokratisera dessa traditionella förhållanden har pågått från industrialismens och upplysningens begynnelse. Ett steg har varit att

Frågan om kunskap och demokrati rör alltså

 

Kunskap som process och resultat Ett av de äldsta problem som är förknippade med kunskapens natur är förhållandet mellan process och resultat.

I den pedagogik vi kallat progressivism ligger tonvikten oftast vid processen, sökandet efter kunskap och de läroprocesser som leder fram till kunskap premieras.

Med ett tolkande synsätt på kunskap kan vi säga att fakta och färdig kunskap alltid tolkas utifråndet som redan är bekant och därför innehåller ett moment av process.

Förmedlingspedagogiken lägger tonvikten vid det färdiga resultatet, medan progressivismen betonar processen.

Begreppet bildning innefattar båda  momenten. Men det är i mötet med ny kunskap, med det som är främmande och annorlunda för oss som en utveckling sker.

 

Kunskapen som drivkraft

Om vi redan vet en sak är det inte stor mening med att undersöka saken vidare, vi vet ju redan. Men om vi inte vet någonting så vet vi inte ens hur vi ska söka eller vad vi ska fråga efter.

Vi måste på något sätt veta vad det är vi söker efter för att kunna finna det. Vi börjar inte sökandet efter kunskap från ingenting. Det finns alltid en början, något vi utgår ifrån. Den stora frågan är:

Barnet är fyllt av frågor och förundran inför det under som hela världen utgör i all sin sinnrikedom. Många har frågat varför och hur den förmågan går förlorad i skolan eller senare i livet.

Detta utmärker poeter, konstnärer och filosofer:

Denna förmåga är den väsentliga drivkraften till kunskap, att förhålla sig öppen, ständigt beredd att lära något nytt. (Ewa: Jag brukar säga att jag ska lära mig något nyttigt eller onyttigt varje dag. Man vet aldrig när man har nytta av det onyttiga.)

Men det nya står alltid i någon relation till det vi vet tidigare.

Det okända möter vi med det redan kända, det avlägsna med det näraliggande. Nyfikenhet, intresse och hunger efter kunskap väcks genom att det främmande görs bekant och det alltför välbekanta görs främmande.

Ett ytterligare annat sätt att beskriva kunskapens dubbla karaktär är att i stället för det bekanta  utgå från våra vanor. I vardagslivet styrs vi i vårt beteende till stor del av de vanor vi själva utvecklat och som även finns hos andra i samhället:

  • frukosten,
  •  arbetet under dagen och
  • kvällens nöjen.
  • behovet av kunskap uppkommer närvåra vanor bryts,
  • när vi blir överraskade och förvånade, eller
  • när vi stöter på ett problem.

De rutiner vi följer i tex vårt arbete går ju bra så länge som det hela löper på, men det är när vi stöter på hinder som gör att vi måste tänka om eller göra på annat sätt som vi måste lära om och får behov av ny kunskap.

Kunskapens dubbla karaktär gäller alltså både för:

  • hur vi forskar,
  • för hur vi tolkar och
  • förstår tillvaron och
  • för hur vi handlar.

Generaliserat kan man säga att kunskap är något vi ständigt är på väg mot att skaffa oss i en ständig process av att lära oss nytt. Det är alltid någon eller några som gör nya upptäckter som kullkastar det gamla i gruset.

Kunskap kan alltså ses som ett förhållande mellan en ständigt pågående process och ett färdigt resultat.

 

Kunskap och vardag En stor del av det vi lär oss, från tidiga barnsben och långt upp i vuxen ålder, sker i det som upprepar sig, i det vi gör och genom de samtal vi för med andra.

Kunskap kan sägas ha sin grogrund i vardagen, i våra vanor och i det som upprepar sig. Orden för denna grogrund är många.

Men det är bara ena sidan av saken. Vardagen kan bli alltför rutinartad eller slentrianmässig. Den kan göra oss hemmablinda. Vi får en känsla av att trampa runt och inte komma någonstans. Då infinner sig ett behov av:

Förmåga till förundran som är kännetecknande för barnet, var det som utmärkte de första filosoferna och vetenskapsmännen, förmågan att förundras över tillvaron som ett under.

Frågan om vad som egentligen skapar intresse, är en av de avgörande och återkommande frågorna. Intresset är skiftande och personligt, intressen kan vara av ytterligt varierande art. Själva ordet ”intresse” kommer av ”inter” mitt i, och ”esse” väsen, alltså att vara mitt i sitt eget väsen, att vara i sig själv. Det kan översättas med:

Det är i relationen mellan det bekanta och det obekanta som kunskap kommer till.

Kunskapstraditioner

Definitionen för "kunskap" härstammar från Platon 400 f.kr. "Kunskap är något som utgår från vad vi tror eller håller för sant. Men för att tro ska bli kunskap måste vi ha goda skäl, argument, för det vi tror på och att vi måste berättiga, dvs visa eller bevisa att det vi tror är sant." (Def. inom kunskapsteorin, en del av filosofin).Ingen skillnad på historia eller nutid. Det Platon har sagt och som går att utläsa i skrift är lika giltigt som vad en nu levande filosof eller författare tänker.

Aristoteles. Han gör i en av sina skrifter en indelning av kunskap som många författare och tänkare använder sig av i vår tid.

Själva indelningen av teoretiska och praktiska kunskaper kommer härifrån.

I en bok om etik skiljer han mellan vetandet, kunnandet och klokheten.

Det är alltså:

  1.  en form av kunskap vi behöver för att undersöka hur världen är,
  2. en andra behöver vi för att producera och skapa och
  3. en tredje för att veta hur vi ska göra och hur vi ska leva.

Den vetenskapliga kunskapen kan vi:

  1.  i första hand koppla till forskning,
  2. den andra till hantverk och
  3. den tredje till etik och politik.

Fortfarande, i vår tid, förs en diskussion om kunskap inom dessa tre skilda områden!

Det sker en teoretisering av kunskapen på ett plan, men samtidigt finns starka tendenser att närma vetenskap och praktiska verksamheter till varandra.

Försöka komma underfund med vilken kunskap som är central för olika yrkesområden och verksamheter, dels att söka utveckla dessa områden i de förändringar som sker i samhället.

Drivkrafter:

I modern tid har det gjorts en skarp åtskillnad mellan fakta och värde. Sakliga fakta har ansetts utgöra en helt annan kategori än den som har med värden och normer att göra:

Tre former av kunskap

  1. vetenskaplig verksamhet: framställa ny kunskap eller ställa gammal kunskap i ett nytt perspektiv
  2. producerande och skapande verksamhet: framställa nya produkter eller att förändra de gamla
  3. kunna bidra till ett bättre mänskligt liv: skaffa sig eller besitta ett gott omdöme för att i konkreta situationer kunna avgöra vad som är bra för människor.

 

Tre fåror i kunskapsutvecklingen

  1.  diskussion inom forskningens område, knuten till universitet och högskolor
  2.  diskussion inom praktiska verksamheter, inom yrkesliv, hantverk och konst.
  3.  den kunskap som rör mellanmänskliga förhållanden, det sociala, det politiska och det kulturella

Se ursprunget till denna kunskapsdefinitionen i början av denna text.

Vetandet, kunnandet och klokheten står hela tiden i olika slags relationer till varandra. I skolans verksamhet vill vi ju utbilda både vetande, kunniga och kloka medborgare.

 

Vad är vetenskaplig kunskap?

En klassisk uppdelning mellan vetenskaperna är den mellan naturvetenskap och humanvetenskap. Den grundar sig på det faktum att undersökningen av naturen kräver vissa teorier och metoder, medan människans värld får undersökas på annat sätt

Den grundläggande skillnaden är att naturens värld studeras som oberoende av människan, medan människans värld är skapad av henne själv, samtidigt som hon ska studera den. 

  • den naturvetenskapligt- tekniska och
  • den human-och samhällsvetenskapliga.

Den disciplin i vilken man speciellt ägnar sig åt att ställa allmänna frågor om vetenskapen är vetenskapsteorin, förekommande som ett ämne inom filosofin eller som fristående ämne.

Vetenskapens kännetecken

Ett vanligt kriterium för vetenskaplighet är att man ska kunna belägga, bekräfta, eller verifiera, sina påståenden och gissningar.

  • Antingen kan man då utgå från enskilda data och ifrån dem dra en slutsats, att gå den induktiva vägen, från det enskilda till det allmänna.
  • Alternativt kan man ha en hypotes, en allmän gissning, som man sedan drar en slutsats av den deduktiva vägen, från det allmänna till det enskilda.

En invändning mot tanken att man ska försöka belägga sina påståenden, är att man då endast kommer att leta efter sådant som bekräftar det man håller för sant. Istället ska man söka efter sådant som kullkastar, falsifierar, det man håller för sant.

Allmänt sett kan vi säga att vetenskapen innefattar tre ingredienser:

– ett empiriskt material, något man studerat i verkligheten.

– en metod, ett arbetssätt eller ett sätt att gå tillväga.

– en teori, ett perspektiv, eller en allmän föreställning om hur det förhåller sig.

 

En metod är ingenting annat än sättet vi går tillväga på när vi söker ta reda på något. De klassiska metoderna är observationer och experiment. I sociala vetenskaper är det vanligt att man även använder sig av intervjuervjuer..

Det finns inom olika vetenskaper särskilda läroböcker som beskriver alla de metoder man kan använda sig av och de skiljer sig mellan olika vetenskapliga områden. Man brukar allmänt skilja mellan kvantitativa och kvalitativa forskningsområden och ansatser.

  • De kvantitativa använder mycket matematik och statistiska beräkningar, medan
  • de kvalitativa söker efter sådant som inte är möjligt att väga och mäta.
  • De kvantitativa hämtar ofta sina ideal från naturvetenskapen, medan
  • de kvalitativa anses utmärkande för humanistiska och sociala vetenskaper.

Historisk bakgrund

Filosofi och vetenskap var det samma under den grekiska antiken. Platon, Aritstoteles, Galilei, Kopernikus, Newton,

Under 1900- talet har det växt fram tankeströmningar som reflekterar över vetenskapen, som filosofiskt försöker fastställa vad som kännetecknar vetenskaplig kunskap. De har sin förutsättning och grund i en tidigare utveckling. De två kunskapstraditioner som växte fram med den naturvetenskapligarevolutionen var:

  • empirismen och rationalismen.

Det utmärkande för empirismen är tanken att all kunskap kommer till oss via sinnena och kan fastställas med hjälp av vårasinnen. Det utmärkande för rationalismen är tanken att förnuftet, eller vårt tänkande har den avgörande betydelsen för kunskapen. Det gemensamma för dessa båda traditioner är att vi kan börja kunskapsprocesserna från en 0-punkt, att det från början är tomt. En devis från den franske tänkaren René Descartes ”Jag tänker, alltså är jag till” säger oss att han som utgångspunkt för kunskapen har sitt eget tänkande och att han därför kan börja med att han vet att han finns. Det går med det synsättet att göra sig av med gamla traditioner, trosläror och fördomar och börja från början.

Men det spekulativa tänkandet levde samtidigt kvar. Det fanns många som ansåg att man kunde bygga sin förståelse av världen på filosofiska system för hur allting hänger samman. Den typen av tänkande har kallats metafysik. Man ställer här frågor som inte direkt kan undersökas empiriskt eller fastställas med matematisk exakthet. Hur hänger människa och samhälle samman och hur utvecklas vi historiskt? Hur hänger människan samman med universum? Vilken är meningen med alltings uppkomst? Sådana frågor fortsatte man att ställa. Vetenskap och metafysik kom så att utvecklas i skilda fåror.

s.61